 |  |  |  |  |  |
Fama-French 3- och 5-faktormodell
Fama-Frenchs trefaktormodell är en statistisk modell som formulerades 1992 av Eugene Fama och Kenneth French, båda kollegor vid University of Chicago's Booth School of Business vid den tiden.
Eugene Fama, som 2013 tilldelades Nobelpriset i ekonomi, utformade denna modell för att kunna förutsäga och förstå avkastningen på aktiemarknaden.
De tre faktorerna i denna modell är:
- (1) marknadens överavkastning
- (2) överavkastning för små företag i förhållande till stora företag, och
- (3) överavkastning för stora bolag i förhållande till små bolag.
I 5-faktormodellen ingår:
- (4) RMW (Robust Minus Weak), som mäter skillnaden i prestation mellan företag med hög operativ lönsamhet och företag med låg operativ lönsamhet, och
- (5) CMA (Conservative Minus Aggressive), som jämför avkastningen för företag som investerar konservativt med dem som investerar aggressivt.
Viktiga slutsatser - Fama-Frenchs 3- och 5-faktormodell
- Fama-Frenchs trefaktormodell, som formulerades av Eugene Fama och Kenneth French, hjälper till att förutse och förstå avkastningen på aktiemarknaden genom att ta hänsyn till marknadens överavkastning, överavkastningen för småbolagsaktier och överavkastningen för aktier med en hög book-to-market-kvot.
- De två sista faktorerna i modellen är föremål för ständig debatt, främst på grund av deras variabilitet och deras potentiella inverkan på de totala vinsterna.
- Vissa hävdar att småbolagspremien och värdepremien kanske inte är konsekventa under alla marknadsförhållanden.
- Fama-Frenchs femfaktormodell bygger vidare på trefaktormodellen genom att lägga till lönsamhets- och investeringsfaktorer.
- Även om femfaktormodellen förbättrar aktieavkastningens förklaringsvärde har det uttryckts farhågor om dess lönsamhetsmätning och dess tillämplighet på andra marknader än USA. Införandet av en momentumfaktor är också under debatt.
Faktorerna i Fama-French-modellen
Den första faktorn, marknadens överavkastning, sammanfattar idén att en investering i aktiemarknaden som helhet bör avkasta mer än en investering i ett riskfritt instrument, t.ex. en statsobligation.
Den andra faktorn tar hänsyn till att mindre företag tenderar att överträffa större företag.
Denna faktor återspeglar den inneboende risken i att investera i dessa mindre företag, som är mer volatila och kanske inte har en lika stabil finansiell historia som större, mer etablerade företag.
Den tredje faktorn avser förhållandet mellan ett företags bokförda värde och dess marknadsvärde.
Modellen postulerar att företag med en hög book-to-market-kvot tenderar att överträffa dem med en låg kvot, även när hänsyn tas till andra risker.
Kritik och debatt
De två sistnämnda faktorerna är dock föremål för debatt.
Vissa forskare hävdar att småbolagspremien kanske inte är så konsekvent som modellen antyder, och att värdepremien kanske inte gäller för alla marknadsförhållanden.
Trots denna kritik har Fama-Frenchs trefaktormodell förblivit en viktig utveckling inom finansområdet och hjälper handlare/investerare att bättre förstå och prognostisera aktieavkastning.
Utveckling mot den 5-faktoriella Fama-French-modellen
Tillägg av nya faktorer
2014 utökade Fama och French sin modell genom att lägga till ytterligare två faktorer: lönsamhet och investeringar.
Lönsamhetsfaktorn, känd som RMW (Robust Minus Weak), mäter skillnaden i resultat mellan företag med hög operativ lönsamhet och de med låg operativ lönsamhet.
Investeringsfaktorn, eller CMA (Conservative Minus Aggressive), jämför avkastningen för företag som investerar konservativt med dem som investerar aggressivt.
Påverkan på tidigare faktorer
I USA, från 1963 till 2013, gjorde tillägget av dessa två faktorer faktorn "hög minus låg" (HML) överflödig.
Tidsserierna för HML-avkastning förklarades helt av de övriga fyra faktorerna, i synnerhet CMA, som hade en korrelation på 0,7 med HML.
Hantering av farhågor
Avkastningen för dessa portföljer samvarierar positivt med SMB (Small Minus Big) och negativt med RMW (Robust Minus Weak) och CMA (Conservative Minus Aggressive), vilket resulterar i ett signifikant negativt femfaktorsalfa.
Trots dessa farhågor har det dock visat sig att femfaktormodellen förbättrar aktieavkastningens förklaringsvärde jämfört med trefaktormodellen.
Kritik och överväganden
Momentumfaktorn
Även om momentumfaktorn ursprungligen inte ingick i modellen har vissa experter, som Cliff Asness, Eugene Famas tidigare doktorand och medgrundare av AQR Capital, argumenterat för dess plats i den finansiella världen.
Enligt Asness kan dynamiken i en aktie - den hastighet med vilken priset rör sig - ha en betydande effekt på dess resultat och bör därför beaktas i alla omfattande modeller för prissättning av tillgångar.
Frågetecken kring lönsamhetsmätning
Det har också förekommit viss kritik mot det sätt på vilket Fama och French mäter lönsamhet.
Foye (2018) testade till exempel femfaktormodellen i Storbritannien och uttryckte farhågor.
Foye ifrågasätter hur Fama och French mäter lönsamhet och påpekar att femfaktormodellen inte erbjuder en övertygande tillgångsprissättningsmodell för Storbritannien.
Andra problem och pågående debatt
Utöver bristen på dynamik har femfaktormodellen väckt andra frågor och debatten om den bästa modellen för tillgångsprissättning har ännu inte avgjorts.
Oavsett dessa debatter är Fama-French-modellerna fortfarande välkända och används flitigt inom finansbranschen, de ligger till grund för många investeringsstrategier och fungerar som ett verktyg för att förstå de många aspekterna av dynamiken i tillgångsprissättningen.
Eugene Fama Varför småbolag och värdebolag överträffar
Jämförelse av aktiemäklare
| Mäklare |  |
|---|---|
| Courtageavgifter Aktier | Inga provisioner för en maximal månadsvolym på 100 000 EUR och sedan 0,20%. |
| Demokonto | Ja |
| Vår åsikt | Handel utan provision, men med ett val av värdepapper begränsat till 3289 aktier och 358 ETF. |
 | |
| Investering innebär risk för förlust | |
Vanliga frågor
Vad är Fama-Frenchs trefaktormodell?
Fama-Frenchs trefaktormodell är en statistisk modell som introducerades av Eugene Fama och Kenneth French 1992.
Den syftar till att förklara avkastningen på ett företags aktier som en funktion av tre faktorer:
- Marknadens överavkastning
- Överavkastning för småbolag i förhållande till stora bolag
- Överavkastning för aktier med en hög book-to-market-kvot jämfört med aktier med en låg book-to-market-kvot.
Denna modell bygger på Capital Asset Pricing Model (CAPM), till vilken den lägger till ytterligare två faktorer för att bättre förklara variationer i aktiemarknadens avkastning.
Vad är Fama Frenchs femfaktormodell?
Fama Frenchs femfaktormodell är en utvidgning av trefaktormodellen som introducerades 2014.
Denna modell lägger till ytterligare två faktorer:
- Lönsamhet, mätt som skillnaden mellan avkastningen för företag med hög respektive låg operativ lönsamhet.
- Investeringar, mätt som skillnaden mellan avkastningen för företag som investerar aggressivt och de som investerar konservativt.
Dessa ytterligare faktorer gör det möjligt att förfina modellens prediktionsförmåga, men deras betydelse och tolkning är föremål för en pågående akademisk debatt.
Vilken betydelse har Fama French-modellerna för portföljförvaltningen?
Fama Frenchs trefaktor- och femfaktormodeller är viktiga för portföljförvaltning och tillgångsvärdering.
De tillhandahåller en empirisk metod för att förutsäga och analysera aktieavkastning baserat på andra faktorer än enbart marknadsavkastning.
Dessa modeller hjälper portföljförvaltare att identifiera de riskfaktorer som påverkar aktierna i en portfölj och anpassa sina strategier därefter.
Hur skiljer sig Famas och Frenchs modeller från CAPM-modellen (Capital Asset Pricing Model)?
CAPM-modellen (Capital Asset Pricing Model) beräknar den förväntade avkastningen på en investering genom att ta hänsyn till dess systematiska risk, som representeras av betakoefficienten.
Enligt CAPM är den förväntade avkastningen på ett värdepapper lika med den riskfria räntan plus beta multiplicerat med överavkastningen på marknaden.
Fama- och French-modellerna utvidgar CAPM genom att inkludera ytterligare faktorer som storlek, värde, lönsamhet och investeringar i förklaringen av aktieavkastningen.
Dessa modeller är därför potentiellt mer exakta och informativa än CAPM.
Varför finns det en debatt om de två sista faktorerna i Fama Frenchs femfaktormodell?
Lönsamhets- och investeringsfaktorerna i femfaktormodellen är föremål för akademisk debatt, eftersom dessa två faktorer fullt ut kan förklara hög minus låg (HML) avkastning, vilket gör HML-faktorn överflödig.
Vissa ifrågasätter också den korrekta mätningen av lönsamhet och modellens övergripande tillämplighet på andra marknader än USA.
Vilka är problemen med Fama Frenchs femfaktormodell?
Även om femfaktormodellen förbättrar förklaringsgraden för aktieavkastning jämfört med trefaktormodellen, förklarar den inte alla portföljer fullt ut.
Portföljer som består av små företag som investerar mycket trots låg lönsamhet presterar till exempel dåligt med denna modell.
Dessutom har man ifrågasatt modellens sätt att mäta lönsamhet och dess förmåga att tillhandahålla en övertygande tillgångsprissättningsmodell för marknader som Storbritannien.
Vilka är argumenten för att inkludera en momentumfaktor i Fama-French-modellen?
Även om Fama och French inte inkluderade en momentumfaktor i sin modell, argumenterade Cliff Asness, en tidigare doktorand till Eugene Fama, för att inkludera den.
Han ansåg att momentum, dvs. tendensen hos stigande aktiekurser att fortsätta stiga på kort sikt, är en viktig faktor som påverkar aktieavkastningen och därför bör beaktas i modellen.
Detta förslag är dock fortfarande föremål för debatt inom den akademiska världen.
Vilka är begränsningarna i Fama-French-modellerna med 3 och 5 faktorer?
De viktigaste begränsningarna i Fama-French-modellerna med 3 och 5 faktorer är följande:
- De är bakåtblickande modeller baserade på historiska data. Framtida avkastning kanske inte överensstämmer med de historiska samband som identifierats.
- Modellerna förutsätter ett linjärt samband mellan faktorer och avkastning. Detta antagande är inte alltid verifierat.
- Modellerna har utvecklats specifikt för den amerikanska aktiemarknaden. Deras tillämpning internationellt eller på andra tillgångsslag kan ifrågasättas.
- Faktorerna baseras på sortering av bolagsegenskaper såsom storlek och marknadsvärde. De underliggande faktorerna är inte väl förstådda.
- Modellerna förklarar inte avkastningen fullt ut. En stor andel av avkastningen förblir oförklarad.
- Att addera faktorer leder inte nödvändigtvis till en bättre modell. 5-faktormodellen har marginell förklaringsgrad jämfört med 3-faktormodellen.
- Modellerna säger ingenting om värdepapprens fundamentala eller inneboende värde. De är statistiska modeller som fångar historiska avkastningsmönster.
- Faktorerna har visat instabilitet över tiden. Faktorernas avkastning och riskpremier är inte konstanta och kan försvinna under långa perioder.
Även om Fama-French-modellerna är användbara har de därför begränsningar som statistiska modeller som kanske inte tillförlitligt kan förutsäga framtida avkastning eller ge djupgående information om processen för att generera avkastning.
Investerare/handlare bör vara försiktiga med att förlita sig alltför mycket på denna typ av modeller när de fattar beslut om handel/investeringar.
| Föregående : Vad är ett företags börsvärde? | Följande : Finansiella nyckeltal för att bedöma en aktieportföljs resultat. |