Hur påverkar emissioner av statsobligationer marknaderna?

Emissioner av statsobligationer, som ett finanspolitiskt instrument, spelar en viktig roll i den makroekonomiska miljön och påverkar olika aspekter av de finansiella marknaderna.

Här undersöker vi hur emissioner av statsobligationer påverkar olika marknadssektorer, inklusive kreditmarknaden, aktiemarknaden, valutamarknaden och ekonomin i allmänhet.

Vi kommer också att titta på varför USA inte emitterar obligationer med längre löptider än 30 år.

Viktiga slutsatser - Hur påverkar emissioner av statsobligationer marknaderna?

• Emissioner av statsobligationer har en betydande inverkan på finansmarknaderna: Emissioner av statsobligationer som ett finanspolitiskt instrument påverkar olika sektorer på finansmarknaderna, däribland krediter, aktier, valutor och ekonomin som helhet.
• Effekter på kreditmarknaden och räntor: Ökade emissioner av statsobligationer kan leda till högre långa räntor eftersom utbudet av riskfria värdepapper ökar. Detta kan påverka bolåneräntor, räntor på företagsobligationer och de ekonomiska förhållandena i allmänhet.
• Påverkan på aktiemarknader och växelkurser: Emissioner av statsobligationer kan sätta nedåttryck på aktiemarknaden genom att öka företagens lånekostnader och påverka företagens vinster. De kan också påverka växelkurserna genom att förändra räntor och flöden av utländska investeringar.
• Faktorer som påverkar emissionens löptid: Regeringens beslut om löptiden för de obligationer som emitteras påverkas av faktorer som det ekonomiska läget, marknadens efterfrågan, ränteläget, den finanspolitiska situationen och behovet av marknadsstabilitet.

Effekter på kreditmarknaden

Statsobligationer är i huvudsak skuldförbindelser som emitteras av staten för att finansiera dess budgetunderskott.

En studie av Greenwood, Hanson och Stein (2010) tyder på att en ökning av utgivningen av statsobligationer kan ha en betydande inverkan på kreditmarknaden.

Enligt studien kan ett ökat utbud av statsobligationer leda till att de långa räntorna stiger i olika sektorer av ekonomin.

När staten emitterar fler obligationer ökar utbudet av riskfria värdepapper på marknaden.

När investerarna kräver en högre avkastning för det ökade utbudet kan detta leda till att de långa räntorna stiger.

Sådana förändringar kan i sin tur påverka andra räntor i ekonomin, t.ex. bolåneräntor och räntor på företagsobligationer, med mer omfattande ekonomiska konsekvenser.

Effekter på aktiemarknaden

Emissioner av statsobligationer kan också påverka aktiemarknaden.

När räntorna stiger till följd av ökade obligationsemissioner stiger också kostnaden för att låna.

Företagen kan få det dyrare att finansiera sin verksamhet eller nya projekt, vilket leder till lägre vinster.

Eftersom aktiekurserna till stor del beror på företagens förväntade framtida vinster kan ett vinstfall leda till ett fall i aktiekurserna.

Följaktligen kan en ökning av utgivningen av statsobligationer potentiellt sätta nedåttryck på aktiemarknaden.

Dessutom skapar ett ökat utbud av en viss typ av värdepapper helt enkelt mer konkurrens.

Alla tillgångar konkurrerar med varandra om att locka till sig pengar från investerare och handlare.

Inverkan på valutamarknaden

Att emittera statsobligationer har också återverkningar på valutamarknaden.

Räntorna på statsobligationer påverkar hur attraktiv en valuta är.

Högre räntor lockar ofta utländska investerare som letar efter bättre avkastning.

När emissionerna av statsobligationer ökar och räntorna stiger kommer utländska investerare sannolikt att köpa mer av landets valuta genom dessa obligationer.

Den ökade efterfrågan på valutan kan leda till att den apprecierar.

Följaktligen kan emissioner av statsobligationer påverka växelkurser genom förändringar i räntor och gränsöverskridande investeringsflöden.

Effekter på den globala ekonomin

Emissioner av statsobligationer har bredare implikationer för ekonomin som helhet.

Förändringar i utbudet av statsobligationer kan påverka inflationen och den ekonomiska tillväxten.

När staten emitterar fler obligationer och räntorna stiger blir det dyrare att låna.

Detta kan leda till en nedgång i investeringar och konsumtion, vilket i sin tur bromsar den ekonomiska tillväxten.

När det gäller inflationen kan högre räntor bidra till att begränsa den genom att minska efterfrågan i ekonomin.

Men om staten finansierar utgifter genom att emittera fler obligationer kan detta stimulera efterfrågan och potentiellt leda till högre inflation.

Hur beslutar regeringen om löptiden för emissionen?

Att emittera statsobligationer är en strategisk process som genomförs av ett lands centralbank eller finansdepartement och som används för att finansiera statliga underskottsutgifter.

Ett av besluten i denna process är att fastställa löptiden för emissionen eller förfallodagen för obligationerna.

Låt oss titta på de faktorer som påverkar hur regeringen bestämmer hur länge den ska emittera sina obligationer och varför det finns ett förutsägbart utbud av långfristiga obligationer, medan resten emitteras i form av växlar.

Faktorer som påverkar beslutet om emissionens löptid

Flera faktorer påverkar regeringens beslut om löptiden för dess obligationsemissioner.

Dessa inkluderar det ekonomiska läget, efterfrågan på marknaden, ränteläget, avkastningskurvan, regeringens finanspolitiska ställning och behovet av stabilitet på marknaden.

När de långa räntorna är låga kan staten besluta att emittera obligationer med längre löptid för att dra fördel av billiga finansieringskostnader.

Å andra sidan, i perioder av ekonomisk svaghet, när kortfristiga räntor är låga men långfristiga räntor är högre, kan regeringen välja att emittera kortfristiga obligationer, såsom statsskuldväxlar.

Dessa anses i allmänhet vara säkrare investeringar och det är också mer sannolikt att de efterfrågas under dessa perioder.

Marknadsefterfrågans roll

Marknadsefterfrågan spelar en viktig roll när det gäller att bestämma löptiden för emissioner.

Om efterfrågan på långfristiga obligationer är hög kan staten emittera mer för att tillgodose marknadens behov.

Denna efterfrågan påverkas av faktorer som den övergripande ekonomiska miljön, investerarnas stämningsläge och ränteutsikterna.

Staten upprätthåller ofta ett förutsägbart utbud av långfristiga obligationer för att möta denna efterfrågan, vilket säkerställer att investerare har tillgång till ett stadigt utbud av riskfria långfristiga tillgångar.

Inverkan av räntemiljön

Räntemiljön påverkar också beslutet om löptid.

Som nämnts kan staten, när räntorna är låga, emittera obligationer med längre löptid för att låsa in låga lånekostnader under en längre period.

Omvänt, när räntorna är höga kan staten välja obligationer med kortare löptid i väntan på potentiellt lägre lånekostnader i framtiden.

Statens budgetställning

Statens budgetställning är en annan faktor som påverkar beslutet om löptid.

Regeringar med större budgetunderskott kan behöva emittera fler obligationer eller statsskuldväxlar för att finansiera sina utgifter.

Å andra sidan kan regeringar med mindre underskott välja en mer balanserad blandning av långfristiga obligationer och kortfristiga växlar, beroende på andra faktorer som marknadsefterfrågan och ränteläget.

Säkerställande av marknadsstabilitet

Slutligen påverkas regeringens beslut om emissionernas löptid av behovet att upprätthålla stabiliteten på obligationsmarknaden.

Genom att emittera ett förutsägbart utbud av långfristiga obligationer säkerställer regeringen att marknaden kan absorbera dessa obligationer utan att orsaka större störningar.

Genom att även emittera obligationer med kortare löptid kan regeringen samtidigt erbjuda investerarna en rad alternativ som passar olika investeringshorisonter och riskaptit, och därigenom främja den övergripande marknadsstabiliteten.

Centralbankspolitik

Centralbankspolitik, såsom kvantitativa lättnader (QE), kan påverka hur långa statsobligationer som emitteras.

QE innebär i allmänhet att centralbanken köper långa statsobligationer för att tillföra likviditet till ekonomin och sänka de långa räntorna.

I ett sådant scenario kan staten emittera fler långa obligationer i väntan på centralbankens köp.

Denna strategi gör det möjligt för staten att säkra finansiering till lägre räntor under en längre period.

Centralbankens politik kan därför på ett effektivt sätt forma statsskuldens löptidsstruktur och underlätta en bättre skuldförvaltning som svar på de ekonomiska förhållandena.

Varför säljer inte USA 40-, 50- eller 100-åriga statsobligationer?

Medan ett antal länder har emitterat mycket långfristiga obligationer med löptider på 40, 50 eller till och med 100 år, har USA inte vågat sig in på detta territorium, av ett antal skäl.

Osäker efterfrågan

Efterfrågan på dessa mycket långfristiga obligationer är osäker.

Även om vissa institutionella investerare kan vara intresserade av dessa obligationer för långsiktig skuldmatchning (till exempel vissa typer av försäkringsbolag och andra med långsiktiga strategier för kassaflödesmatchning), kan den totala efterfrågan vara begränsad.

Men dessa obligationer medför en betydande ränterisk på grund av sin långa löptid, vilket kan göra dem mindre attraktiva för vissa investerare.

Potentiell ökning av statens lånekostnader

Att emittera mycket långa obligationer kan potentiellt öka statens lånekostnader.

Det beror på att investerare i allmänhet kräver en högre avkastning för att kompensera för den extra risk de tar när de lånar ut pengar över en längre period.

Denna premie för långfristiga obligationer kan innebära att staten måste betala mer i räntekostnader för att emittera sådana obligationer.

Osäker likviditet

Likviditeten för dessa mycket långfristiga obligationer kan vara ett problem.

Kortare obligationer, t.ex. 10- och 30-åriga amerikanska statsobligationer, handlas i stor utsträckning och är därför mycket likvida.

(10- och 30-åriga obligationer har en lång tradition i USA).

Men mycket långfristiga obligationer kanske inte är lika likvida på grund av deras längre löptid och potentiellt lägre efterfrågan, vilket kan göra dem mindre attraktiva för investerare.

Likviditeten är också ett problem för mindre populära emissioner i USA, till exempel den 7-åriga obligationen.

Investerare/handlare har traditionellt visat större aptit för 5-åriga och 10-åriga statsobligationer, vilket har fått vissa tjänstemän på finansdepartementet att ompröva lämpligheten i att emittera den 7-åriga obligationen.

Begränsning av flexibiliteten

Slutligen, även om dessa mycket långfristiga obligationer kan hjälpa staten att dra nytta av låga räntor under en längre period, kan de också begränsa statens flexibilitet.

Om räntorna skulle falla ytterligare skulle staten fortfarande vara skyldig att betala den högre ränta som är förknippad med den långfristiga obligationen.

Måste en regering ha ett underskott för att emittera obligationer?

Även om statsobligationer ofta förknippas med underskottsfinansiering är det inte absolut nödvändigt för en regering att ha ett underskott för att kunna emittera obligationer.

Regeringar kan emittera obligationer även om de har ett överskott, av flera olika skäl.

Normala skuldförvaltningsåtgärder

Att emittera obligationer kan vara en del av en vanlig skuldförvaltningsstrategi och bidra till att upprätthålla en likvid marknad för statspapper.

Även om staten har ett överskott kan den fortsätta att emittera nya obligationer när de gamla förfaller, för att säkerställa ett stabilt och förutsägbart utbud av värdepapper.

Genomförande av penningpolitik

Obligationsemissioner kan vara ett verktyg för att genomföra penningpolitiken.

Genom att sälja obligationer kan staten absorbera överskottslikviditet från marknaden, vilket kan bidra till att kontrollera inflationen.

När obligationer emitteras stiger räntorna, allt annat lika.

Dessa högre lånekostnader kan bidra till att kontrollera kreditskapandet och hålla inflationen inom ett lämpligt intervall eller på en lämplig nivå.

Anskaffa medel för framtida projekt eller bygga upp en kassareserv

Även om en regering har ett löpande överskott kan den emittera obligationer för att skaffa medel till framtida storskaliga projekt eller för att bygga upp en reserv för eventuella framtida underskott.

Kort sagt, även om obligationsemissioner är ett vanligt verktyg för att finansiera underskott kan de också tjäna ett antal andra strategiska syften, även när regeringen inte har ett underskott.

CFD-mäklare för obligationer

Mäklare	Obligations-CFDs	Handelsplattformar	Officiell webbplats
	10-year US Treasury Note Futures CFD 10-year Germany Bund Futures CFD	MetaTrader 4 och 5
	Bobl, Bund, Buxl, Schatz, Långfristig BTP, Japansk statsobligation, Gilt Long Term, Treasury Bond decimaliserad, T-Note decimaliserad 2 år, 5 år och 10 år	IG, ProRealTime, MT4
	US TNote 10Y - 30Y Gilt 10Y Bond GER 10Y Bond	MetaTrader 4 och 5 Markets Webtrader
	Euro BTP, Euro Schatz, Euro Bund, Euro Bobl, US T-Bond	MetaTrader 4 och 5 ActivTrader, TradingView
	Euro-Bund Japanska statsobligationer	MetaTrader 4 och 5 AvaOptions
CFD-handel innebär en betydande risk för förlust och är därför inte lämplig för alla investerare. 74-89 % av privatinvesterarnas konton förlorar pengar på att handla med CFD:er.

Slutsats

Emissioner av statsobligationer påverkar olika sektorer på marknaden.

Ökade emissioner kan leda till högre räntor om de inte absorberas av marknaden, vilket påverkar kreditmarknaden och kostnaden för att låna.

Det kan också påverka aktiekurser, växelkurser, övergripande ekonomisk tillväxt och inflation.

Dessa effekter understryker vikten av en försiktig förvaltning av emissioner av statsobligationer, med tanke på deras konsekvenser för finansmarknaderna och ekonomin i stort.

Beslutet om hur länge statsobligationer ska emitteras påverkas av många faktorer, bland annat det ekonomiska läget, efterfrågan på marknaden, ränteläget och regeringens finanspolitiska ställning.

Genom att upprätthålla ett förutsägbart utbud av långfristiga obligationer och komplettera det med obligationsemissioner kan regeringen tillgodose investerarnas olika behov, fastställa gynnsamma lånekostnader, finansiera sina utgiftsbehov och säkerställa stabiliteten på obligationsmarknaden.

Även om det amerikanska finansdepartementet har undersökt möjligheten att emittera mycket långfristiga obligationer, har man ännu inte tagit steget fullt ut.

De potentiella fördelarna med att låsa in låga lånekostnader under en längre period måste noggrant vägas mot de potentiella riskerna och kostnaderna, såsom högre räntekostnader, lägre efterfrågan, mindre likviditet och minskad flexibilitet.