Hur man mäter risker på finansmarknaderna (VaR, standardavvikelse osv.).

Riskmätning är en viktig aspekt av finansbranschen, eftersom den hjälper handlare/investerare, finansinstitut och företag att fatta välgrundade beslut om sina affärer, investeringar och finansieringsaktiviteter i allmänhet.

Vikten av riskmätning inom finansbranschen kan sammanfattas på följande sätt:

• Risk och avkastning är intimt sammankopplade: Generellt sett innebär varje investering en handel mellan risk och avkastning. Mer avkastning innebär mer risk. Riskmätning hjälper investerare och företag att förstå vilken potentiell avkastning de kan uppnå genom att ta en viss risknivå.
• Riskhantering: Riskmätning hjälper till att identifiera potentiella risker och vidta lämpliga åtgärder för att hantera och minska dem. Detta förhindrar ekonomiska förluster och säkerställer långsiktig lönsamhet för investeringar och företag.
• Efterlevnad av lagstiftningen: Finansinstitut omfattas av lagstadgade krav (och makrotillsynsåtgärder) som kräver att de mäter och hanterar risker för att se till att de upprätthåller tillräckliga kapitalnivåer och minimerar risken för insolvens.
• Investerarförtroende: Korrekta riskmätningar och korrekt information hjälper handlare/investerare att fatta välgrundade beslut och bygger upp förtroendet för finansmarknaderna. Detta är särskilt viktigt för institut som vill attrahera nya investerare och bevara förtroendet hos sina befintliga investerare.

Sätt att mäta risker inom finansbranschen

De viktigaste metoderna för att mäta risk inom finansbranschen är följande

Standardavvikelse

Inom finansbranschen används standardavvikelse ofta för att hänvisa till möjligheten att den faktiska avkastningen på en investering avviker från den förväntade avkastningen.

Standardavvikelse är ett statistiskt mått som ofta används för att bedöma variationen eller spridningen i en uppsättning data.

Det kan användas för att mäta den risk som är förknippad med en investering eller någon annan typ av finansiell variabel som varierar i värde över tiden.

För att mäta risk med hjälp av standardavvikelse inom finans måste du ta följande steg:

• Bestäm den förväntade avkastningen på investeringen (eller den finansiella variabeln): Detta är den avkastning som en näringsidkare/investerare förväntar sig att få från en investering. Om en investerare till exempel förväntar sig att en aktie ska ge en avkastning på 10 % under ett år är detta den förväntade avkastningen.
• Samla in historiska uppgifter: Du måste samla in uppgifter om investeringens avkastning under en viss tidsperiod. Detta kan vara dagliga, veckovisa, månatliga eller till och med årliga uppgifter. Det beror på din tidshorisont och hur du försöker mäta den.
• Beräkna den genomsnittliga avkastningen: Med hjälp av historiska data beräknar du den genomsnittliga avkastningen under perioden. Detta är genomsnittet av alla avkastningar.
• Beräkna skillnaden mellan varje avkastning och den genomsnittliga avkastningen: För det här steget tar vi varje enskild avkastning från de historiska uppgifterna och subtraherar den genomsnittliga avkastningen. Detta ger en uppsättning värden som representerar avvikelsen från medelvärdet.
• Beräkna den kvadrerade avvikelsen: kvadrera varje avvikelse som erhålls i steg 4 ovan. Detta beror på att avvikelsevärdena kan vara positiva eller negativa, och vi vill eliminera detta problem genom att kvadrera dem (för att ge dem ett positivt värde).
• Beräkna variansen: Addera alla kvadrerade avvikelser och dividera dem med antalet returer minus ett. Detta ger dig variansen.
• Beräkna standardavvikelsen: Kvadratroten av variansen ger standardavvikelsen. Detta är ett mått på variationen eller spridningen av investeringens avkastning.
• Tolka standardavvikelsen: En hög standardavvikelse innebär att investeringens avkastning är mer volatil och har en högre grad av risk (om man tolkar risk på detta sätt). En låg standardavvikelse innebär att investeringsavkastningen är mindre volatil och har en lägre grad av risk.

Warren Buffett: "Volatilitet är inte ett mått på risk".

Värde vid risk (VaR)

Value at Risk (VaR) är en statistisk metod som används för att uppskatta den potentiella värdeförlusten för en portfölj av finansiella tillgångar under en viss tidsperiod, med en viss konfidensnivå.

Exempelvis finner man ofta ett VaR på 95 % eller 99 %.

Ett VaR på 99 % under en ettårsperiod innebär till exempel att det finns 99 % chans att vår förlust inte kommer att överstiga X dollar under ett år.

VaR används ofta inom finansbranschen för att mäta och hantera risker. Den beräknas genom att uppskatta de potentiella förluster som en portfölj kan ådra sig under ogynnsamma marknadsförhållanden.

Här följer en stegvis procedur för att mäta risk med hjälp av VaR:

• Identifiera den portfölj som ska analyseras : Det första steget är att identifiera den portfölj som ska analyseras. Det kan vara ett enskilt värdepapper, en grupp av värdepapper eller en hel investeringsportfölj.
• Välj en tidshorisont: Nästa steg är att bestämma den tidshorisont över vilken VaR ska beräknas. Tidshorisonten kan vara en dag, en vecka, en månad eller någon annan period.
• Välj en konfidensnivå: Konfidensnivån är den grad av säkerhet med vilken VaR beräknas. Som nämnts används i allmänhet en konfidensnivå på 95 % eller 99 % inom finansbranschen. En konfidensnivå på 95 % innebär att det är 5 % chans att den faktiska förlusten är större än det uppskattade VaR.
• Val av VaR-beräkningsmetod: Det finns flera metoder för att beräkna VaR, bland annat historisk simulering, varians-kovarians och Monte Carlo-simulering. Varje metod har sina egna styrkor och svagheter och valet av metod beror på de specifika omständigheterna och målen för analysen.
• Beräkning av VaR: När metoden för beräkning av VaR har valts kan VaR beräknas. Om VaR till exempel uppskattas till 10 miljoner dollar med en konfidensnivå på 95 % över en tidshorisont på en dag, innebär detta att det finns en 5-procentig chans att portföljen förlorar mer än 10 miljoner dollar under nästa dag.
• Tolka resultaten: VaR ger ett mått på den potentiella värdeförlusten för en portfölj under en viss tidsperiod med en viss konfidensnivå. Det är viktigt att tolka VaR-resultaten utifrån de specifika omständigheterna och målen för analysen och att ta hänsyn till andra faktorer som likviditet, korrelation och svansrisk. VaR bör användas som ett verktyg för riskhantering snarare än som ett definitivt mått på risk.

Parametriskt VaR

Parametrisk VaR (Value at Risk) är en allmänt använd metod för att mäta och hantera finansiell risk.

Det är en statistisk teknik som används för att uppskatta den maximala potentiella förlusten som kan uppstå på en portfölj av finansiella instrument, inom en viss konfidensnivå, under en given tidshorisont.

Metoden utgår från en viss sannolikhetsfördelning för portföljens avkastning, t.ex. en normal- eller lognormalfördelning, och beräknar sedan den förväntade förlusten vid en viss konfidensnivå baserat på denna fördelning.

För att beräkna parametrisk VaR följs vanligtvis följande steg:

• Definiera portföljen: Detta innebär att välja ut de finansiella instrument som ingår i portföljen och bestämma deras viktning.
• Definiera tidshorisonten: Detta är den tidsperiod under vilken VaR beräknas, till exempel en dag eller en månad.
• Välj en konfidensnivå: Detta är sannolikheten för att den faktiska förlusten inte kommer att överstiga VaR-skattningen. En konfidensnivå på 95 % innebär till exempel att det finns en sannolikhet på 5 % att den faktiska förlusten kommer att överstiga det uppskattade VaR.
• Uppskatta förväntad portföljavkastning och volatilitet: Detta innebär att man använder historiska data eller andra metoder för att uppskatta medelvärdet och standardavvikelsen för portföljens avkastning under den valda tidshorisonten.
• Beräkna VaR: Detta innebär att man använder den uppskattade medelvärdet och standardavvikelsen för portföljens avkastning för att beräkna VaR på den valda konfidensnivån. Till exempel skulle en VaR-skattning på 95 % vara den förväntade förlust som inte skulle överskridas med 95 % sannolikhet.

Parametrisk VaR är en enkel och allmänt använd metod för att mäta och hantera finansiell risk.

Den har dock begränsningar, bl.a. antagandet om en specifik sannolikhetsfördelning för portföljens avkastning, vilket inte alltid stämmer i verkligheten.

Det är därför viktigt att använda andra riskhanteringsmetoder och att kontinuerligt övervaka portföljens resultat och risk.

Monte Carlo VaR

Monte Carlo value-at-risk (VaR) är ett sätt att uppskatta de potentiella förluster som en investeringsportfölj kan drabbas av under en viss tidshorisont, med en viss konfidensnivå.

Det är en icke-parametrisk teknik (dvs. den bygger inte på en förutbestämd statistisk fördelning) som bygger på simulering av tusentals eller miljoner möjliga scenarier med slumpmässiga marknadsrörelser och användning av statistisk analys för att beräkna förväntade förluster.

Monte Carlo VaR-metoden kräver modellering av en investeringsportfölj samt de marknadsvariabler som påverkar dess resultat - till exempel aktiekurser, räntor och växelkurser.

Modellen kan vara en enkel enfaktormodell eller en mer komplex flerfaktormodell som innehåller korrelationer mellan variablerna.

Simuleringen körs vanligen över en fast tidshorisont och innebär att man slumpmässigt genererar värden för marknadsvariablerna och sedan använder portföljmodellen för att beräkna de resulterande portföljvärdena.

Efter att ha kört simuleringen flera gånger används de resulterande portföljvärdena för att uppskatta sannolikhetsfördelningen för potentiella portföljförluster.

VaR beräknas sedan som det förlustbelopp som portföljen kan drabbas av under tidshorisonten, med en angiven konfidensnivå, t.ex. 99 %, 95 % eller 90 %.

Om t.ex. VaR på 99 % för en portfölj är 1 miljon dollar innebär detta att det finns en sannolikhet på 99 % att portföljen inte kommer att förlora mer än 1 miljon dollar under den givna tidshorisonten.

En av fördelarna med Monte Carlo VaR-metoden är att den fångar upp de komplexa sambanden mellan marknadsvariabler och portföljen och kan användas för att uppskatta VaR för portföljer med icke-linjära eller banberoende instrument, t.ex. optioner, derivat och strukturerade produkter.

Metoden är dock beräkningskrävande och kräver ett stort antal simuleringar för att ge korrekta VaR-skattningar.

Den kräver också en noggrann kalibrering av modellparametrarna, inklusive valet av marknadsvariabler, tidshorisont och konfidensnivå.

Villkorligt värde vid risk (CVaR)

Villkorligt riskvärde (CVaR) uppskattar de potentiella förluster som en investeringsportfölj kan drabbas av utöver ett visst tröskelvärde, t.ex. det värsta scenariot.

Till skillnad från Value at Risk (VaR), som endast mäter den förväntade förlusten i ett enda scenario, tar CVaR hänsyn till potentiella förluster i alla scenarier som överstiger VaR-tröskeln.

CVaR kan beräknas genom att först bestämma VaR för en portfölj vid en viss konfidensnivå, till exempel 95 % eller 99 %.

VaR är det maximala beloppet för den potentiella förlust som kan förväntas med en given sannolikhetsnivå.

När VaR har beräknats sorteras portföljen enligt dess potentiella förluster, från den största till den minsta.

CVaR beräknas sedan genom att ta genomsnittet av alla förluster som överstiger VaR-nivån.

Anta till exempel att en portfölj har ett VaR på 1 miljon dollar med en konfidensnivå på 99 %.

Portföljen sorteras sedan efter potentiella förluster, och man finner att förluster som överstiger 1 miljon dollar har ett genomsnittligt värde på 1,5 miljoner dollar.

Detta innebär att portföljens CVaR är 1,5 miljoner dollar.

CVaR ger ett mer omfattande riskmått än VaR, eftersom det tar hänsyn till potentiella förluster utöver det värsta scenariot.

Detta kan vara särskilt användbart för investerare med låg risktolerans eller som fokuserar på skydd mot förluster.

CVaR kräver dock att man använder historiska data för att uppskatta sannolikheten för potentiella förluster, vilket kan vara föremål för fel på grund av förändrade marknadsförhållanden.

Det är också viktigt att notera att CVaR inte är en garanti för den faktiska portföljutvecklingen, utan snarare ett statistiskt mått på potentiell risk.

Förväntat underskott

Förväntad förlust (Expected Shortfall, ES) mäter den potentiella förlusten av en investering eller en portfölj av investeringar över ett visst tröskelvärde.

Det är ett mer omfattande riskmått än Value at Risk (VaR), som endast ger en uppskattning av den potentiella förlusten upp till ett visst tröskelvärde.

SE tar hänsyn till svansrisk, dvs. risken för stora förluster utöver vad som förutses av VaR.

För att mäta risk med hjälp av Expected Shortfall kan följande steg tas:

• Definiera en konfidensnivå eller ett tröskelvärde. Detta är den risknivå som investeraren är villig att acceptera. Om till exempel konfidensnivån är 95 % är investeraren endast villig att acceptera en potentiell förlust över denna nivå 5 % av tiden.
• Beräkna VaR vid den konfidensnivå som definierades i steg 1. VaR är den maximala förlust som kan inträffa med en viss sannolikhet. Om till exempel konfidensnivån är 95 % är VaR på denna nivå den förlust som inte kommer att överskridas med 95 % sannolikhet.
• Uppskatta den förväntade förlusten utöver VaR på den konfidensnivå som definierades i steg 1. Detta kan göras genom att ta genomsnittet av alla förluster som överskrider VaR på konfidensnivån.
• Det förväntade underskottet är summan av VaR och den förväntade förlusten över VaR. Med andra ord är det den förväntade förlusten över det tröskelvärde som definieras i steg 1.

Anta till exempel att en investerare har en portfölj med ett VaR på 10 000 dollar med en konfidensnivå på 95 %.

Investeraren vill uppskatta den potentiella förlusten utöver denna nivå.

Efter att ha analyserat historiska data uppskattar investeraren att den förväntade förlusten utöver VaR är 5 000 dollar.

Därför är den förväntade bristen vid en konfidensnivå på 95 % 15 000 dollar, vilket är summan av VaR och den förväntade förlusten över VaR.

Användningen av Expected Shortfall som ett riskmått kan hjälpa investerare att bättre uppskatta de potentiella förlusterna av sina investeringar och fatta mer välgrundade beslut om riskhantering.

Det är dock viktigt att notera att Expected Shortfall baseras på historiska data och inte tar hänsyn till oväntade händelser eller förändringar i marknadsförhållandena.

Det bör därför användas som ett kompletterande riskmått till andra mått och analysmetoder.

Beta

Inom finansbranschen används begreppet beta för att mäta risken för en viss tillgång eller portfölj i förhållande till den totala marknaden.

Beta är ett numeriskt värde som anger volatiliteten hos en tillgång i förhållande till ett riktmärke, t.ex. S&P 500.

Beta beräknas genom att jämföra en tillgångs avkastning med avkastningen för referensindexet under en viss tidsperiod.

En beta på 1 anger att tillgången har samma volatilitet som marknaden, en beta större än 1 anger att tillgången är mer volatil än marknaden och en beta mindre än 1 anger att tillgången är mindre volatil än marknaden.

För att mäta risken med hjälp av beta använder investerare följande formel:

Risk = beta x (marknadsavkastning - riskfri ränta).

Marknadsavkastningen är avkastningen på jämförelseindexet och den riskfria räntan är avkastningen på en riskfri tillgång, t.ex. amerikanska statsskuldväxlar.

Genom att multiplicera beta med skillnaden mellan marknadsavkastningen och den riskfria räntan kan investerare beräkna den överavkastning som en tillgång bör generera baserat på dess risknivå. Denna överavkastning kallas tillgångens "riskpremie".

Investerare kan använda beta för att fatta investeringsbeslut genom att jämföra beta för olika tillgångar eller portföljer.

Tillgångar med ett högre beta anses vara mer riskfyllda än tillgångar med ett lägre beta, och investerare kan kräva en högre förväntad avkastning för att investera i en mer riskfylld tillgång.

Omvänt anses tillgångar med lägre beta vara mindre riskfyllda och kan ha en lägre förväntad avkastning.

Sharpe-kvot, Sortino-kvot och Treynor-kvot

Inom finansbranschen används ofta flera nyckeltal för att mäta risken med en investering.

Dessa inkluderar Sharpe-kvoten, Sortino-kvoten och Treynor-kvoten.

Här är hur vart och ett av dessa nyckeltal kan användas för att mäta risk:

Sharpeförhållande

Sharpe-kvoten är ett mått på den riskjusterade avkastningen på en investering.

Det jämför investeringens överavkastning jämfört med den riskfria räntan med standardavvikelsen för investeringens avkastning.

Formeln för Sharpe-kvoten är följande:

Sharpe-kvoten = (förväntad avkastning - riskfri ränta) / standardavvikelse.

En hög Sharpe-kvot innebär att investeringen har en bättre avkastning per riskenhet (mätt som volatilitet).

Det används ofta för att jämföra den riskjusterade avkastningen för olika investeringar.

Sortino-kvot

Sortinoförhållandet liknar Sharpeförhållandet, men det tar endast hänsyn till nedåtrisken i en investering.

Sortino-kvoten mäter investeringens överavkastning över den lägsta godtagbara avkastningen (MAR) mot investeringens nedåtrisk.

Formeln för Sortino-kvoten är följande:

Sortino-kvoten = (förväntad avkastning - MAR) / nedåtgap.

Ett högt Sortinoförhållande indikerar att investeringen har gett en bättre avkastning per enhet av den nedåtrisk som tagits.

Det används i allmänhet för att utvärdera investeringar med hög nedåtrisk.

Treynor-kvot

Treynorkvoten är ett mått på en investerings riskjusterade avkastning i förhållande till marknaden.

Treynorkvoten tittar på investeringens överavkastning jämfört med den riskfria räntan i förhållande till investeringens beta, som mäter investeringens känslighet för marknadsrörelser.

Formeln för Treynor-kvoten är följande:

Treynor-kvoten = (förväntad avkastning - riskfri ränta) / Beta.

Ett högre Treynorförhållande indikerar att investeringen har gett en bättre avkastning per enhet marknadsrisk som tagits.

Treynor-kvoten används oftast för att utvärdera resultatet av aktivt förvaltade värdepappersfonder.

Sammanfattningsvis kan var och en av dessa nyckeltal användas för att mäta risken i en investering på olika sätt.

Sharpe-kvoten och Sortino-kvoten används för att mäta riskjusterad avkastning, medan Treynor-kvoten används för att mäta en fonds resultat i förhållande till marknaden.

Alla tre nyckeltalen kan ge insikter om risken i en investering och hjälpa investerare att fatta mer välgrundade beslut.

Systematisk och osystematisk risk

Inom finans och handel finns det två typer av risker som investerare och handlare måste ta hänsyn till när de fattar investeringsbeslut: systematisk risk och osystematisk risk.

Systematisk risk

Systematisk risk, även kallad marknadsrisk eller icke-diversifierbar risk, är en risk som är inneboende i marknaden eller ekonomin som helhet och som påverkar alla investeringar på den marknaden.

Denna typ av risk kan inte elimineras genom diversifiering eftersom den finns i alla investeringar.

Exempel på systematiska risker är ränteförändringar, politisk instabilitet, inflation, krig och naturkatastrofer.

Systematiska risker kan ha en betydande inverkan på en investeringsportföljs totala resultat.

Osystematisk risk

Ickesystematisk risk, även kallad specifik risk eller diversifierbar risk, är däremot företags- eller branschspecifik risk som kan minskas genom diversifiering.

Denna typ av risk är specifik för en viss investering och kan orsakas av faktorer som misshushållning i företaget, produktåterkallelser eller störningar i leveranskedjan.

Osystematisk risk kan minskas genom att investera i en diversifierad portfölj som omfattar en mängd olika företag och sektorer, vilket sprider risken och minskar effekten av ett enskilt företags resultat på portföljen som helhet.

Jämförelse av aktiemäklare

Mäklare
Courtageavgifter Aktier	Inga provisioner för en maximal månadsvolym på 100 000 EUR och sedan 0,20%.
Demokonto	Ja
Vår åsikt	Handel utan provision, men med ett val av värdepapper begränsat till 3289 aktier och 358 ETF.
Investering innebär risk för förlust

FAQ - Hur man mäter risker i finansbranschen

Slutsats - Hur man mäter risker i finansbranschen

Inom finansbranschen avser risk möjligheten till förlust eller negativa resultat i samband med en investering eller ett finansiellt beslut.

Att mäta risk är en viktig del av den finansiella analysen och det finns flera metoder för att göra det.

En vanlig metod är att använda standardavvikelse, som mäter avkastningens variabilitet runt medelvärdet.

En annan metod är beta, som mäter känsligheten hos en tillgångs avkastning i förhållande till den totala marknaden.

Andra mått är value at risk (VaR), som uppskattar den potentiella förlusten för en portfölj under ogynnsamma marknadsförhållanden, och Sharpe-kvoten, som jämför avkastningen från en investering med dess risk.