Valutapeggar är en teknik som länder använder för att stabilisera sina ekonomier genom att koppla värdet på sin valuta till värdet på en starkare och mer stabil valuta, ofta US-dollarn eller euron.
Dessa peggar är dock inte oövervinneliga.
De kan och bryter samman under vissa omständigheter, särskilt när växelkursen inte är i linje med ekonomiska fundamenta.
Här tittar vi på de främsta orsakerna till att valutapeggar bryts.
Vi kommer också att titta på de faktorer som handlare kan leta efter för att förutse att en valutapeg bryts upp.
Monetär pegging är en ekonomisk politik som tillämpas av länder som fastställer växelkursen för sin valuta i förhållande till valutan i ett annat land eller en korg av valutor.
Detta kan vara en fast paritet eller ett band.
I allmänhet knyter länder sin valuta till världens ledande reservvaluta eller till sin främsta handelspartners valuta (ibland båda - till exempel knyter Vietnam sin valuta, dong, till USD, eftersom USD är den ledande reservvalutan och USA den främsta handelspartnern).
Ibland är det en korg av valutor, som CFETS-korgen med den kinesiska renminbin.
CFETS-korgen innehöll ursprungligen US-dollarn, euron, den japanska yenen och 11 andra valutor. År 2020 meddelade PBOC att CFETS-korgen skulle utökas till 24 utländska valutor, men vikten på dessa valutor specificerades inte.
CFETS är en monetär mekanism som är utformad för att stabilisera växelkursen, kontrollera inflationen och främja ekonomisk tillväxt genom att minska växelkursvolatiliteten.
Länder låser sina valutor främst för att stabilisera sina ekonomier.
Genom att binda valutan minskar risken för fluktuationer i valutans värde, vilket främjar en mer förutsägbar affärs- och investeringsmiljö.
När utlänningar investerar i ett land gör de det inte på samma sätt som när de investerar i sitt eget land, eftersom det i det första fallet är avkastningen på tillgångarna + avkastningen på valutan som tas med i beräkningen.
Den kan också bidra till att bekämpa inflation och uppmuntra ekonomisk tillväxt när den fastställs på lämpligt sätt.
En av de främsta orsakerna till att en valutapeg bryts är ekonomisk instabilitet i det land som har pegat.
I tider av recession eller ekonomisk kris kan valutan i det land som har en pegg bli övervärderad i förhållande till den peggade valutan.
Detta leder till en skillnad i växelkurser och kan leda till att peggen bryts upp.
Marknadsspekulation är en annan viktig faktor som kan leda till att valutapeggen bryts.
Om handlare förväntar sig att ett land med pegg inte kommer att kunna upprätthålla paritet kan de börja spekulera mot den peggade valutan.
Denna "spekulativa attack" kan leda till ett snabbt utflöde av valutareserver för att försvara valutan, vilket i slutändan leder till att peggen kollapsar.
För att upprätthålla en valutapeg krävs stora valutareserver.
Länder måste ha tillräckliga reserver för att köpa och sälja sin egen valuta för att kunna upprätthålla peggen.
Om ett land tömmer sina valutareserver kommer det inte att kunna upprätthålla peggen, vilket leder till att den misslyckas.
Ingen försiktig politiker vill att besparingarna ska ta slut, så de kommer så småningom att överge valutan.
I den här artikeln beskriver vi förhållandet mellan avistakursen och terminskursen för en valuta under sådana omständigheter.
Politisk instabilitet kan också få en valuta att bryta sin peg.
Politiska omvälvningar eller regeringsskiften kan leda till policyförändringar som påverkar peggen.
Om politiska val eller andra aspekter av den politiska situationen inte är så gynnsamma kan investerare komma att överföra en del av eller alla sina tillgångar (och eventuellt sig själva) ut ur landet.
Hög inflation kan också leda till att en valutapeg bryts.
När inflationstakten i det land som är knutet till valutan är betydligt högre än i det land som valutan är knuten till kan det reala värdet på valutan i det land som är knutet till valutan sjunka.
I detta fall kan de höja räntorna för att bibehålla en gynnsam real avkastning.
Men om man inte är försiktig kan detta undergräva peggen och leda till att den bryts upp.
Som handlare kan det vara mycket fördelaktigt att förutse när ett valutapar bryts upp.
Det finns flera viktiga indikatorer att hålla utkik efter:
Ja, guldmyntfoten är ett exempel på monetär paritet.
Enligt guldmyntfoten är ett lands valuta knuten till en viss mängd guld.
Centralbanken garanterar att landets valuta på begäran växlas mot denna guldmängd.
Valutans värde är alltså direkt kopplat till guldets värde, vilket skapar en fast växelkurs mellan valutan och guldet.
En guldmyntfot kan misslyckas av flera skäl:
Hong Kong-dollarn (HKD) har varit knuten till den amerikanska dollarn (USD) sedan 1983.
Denna peg fastställdes för att ge stabilitet under en period av marknadsvolatilitet.
Växelkursen har tillåtits röra sig inom ett snävt intervall på 7,75 till 7,85 HKD för 1 USD.
Hong Kong Monetary Authority (HKMA) upprätthåller denna paritet genom att köpa och sälja USD efter behov och justera utbudet av HKD för att hålla växelkursen inom det önskade intervallet.
Spekulationerna ökar om att växelkursen HKD/USD kan komma att misslyckas på grund av en kombination av faktorer:
Det bör dock noteras att detta är spekulationer och att HKMA vid upprepade tillfällen har uttalat sitt åtagande att behålla peggen och att den har de finansiella resurserna för att göra det.
Peggen har tidigare visat sig vara motståndskraftig och har överlevt flera kriser, inklusive den asiatiska finanskrisen och den globala finanskrisen.
En valutapeg är en policy som innebär att ett lands centralbank håller värdet på dess valuta på en fast kurs eller ett fast band i förhållande till en annan valuta eller en valutakorg.
Denna policy genomförs för att stabilisera växelkurser, kontrollera inflationen och främja handel och ekonomisk förutsägbarhet.
En monetär peg kan bryta samman eller misslyckas när ett land inte längre kan upprätthålla sin fasta växelkurs.
Detta händer ofta när landet får slut på valutareserver eller är på väg att få det, såvida det inte överger sin valuta, vilket är mycket säkrare än att få slut på besparingar.
Andra faktorer är höga räntor, ekonomisk instabilitet och bristande investerarförtroende.
Valutareserver är avgörande för att upprätthålla valutaparitet.
Centralbanker använder dessa reserver för att köpa och sälja sin egen valuta på valutamarknaden för att hålla dess värde konstant.
När en centralbank får slut på reserver och inte längre kan intervenera på marknaden för att upprätthålla pariteten kan den tvingas att devalvera eller låta sin valuta flyta, och därmed bryta pariteten.
Räntor är ett verktyg som centralbanker använder för att kontrollera inflationen och stabilisera ekonomin.
Högre räntor kan locka utländska investerare som letar efter bättre avkastning, vilket ökar efterfrågan på pengar och stärker peggen.
Omvänt kan lägre räntor avskräcka från utländska investeringar, vilket minskar efterfrågan på pengar och kan leda till att peggen bryts.
Kapitalkontroller är åtgärder som vidtas av en regering för att begränsa flödet av utländskt kapital in i och ut ur den nationella ekonomin.
De kan ta formen av skatter, tullar, lagar eller volymrestriktioner.
Genom att hantera kapitalflöden kan ett land upprätthålla en stabil valuta och förhindra plötsliga utflöden som kan hota valutans peg.
Men om investerarna tappar förtroendet och kapitalkontrollerna inte är tillräckligt effektiva för att förhindra storskaliga kapitalutflöden kan valutapeggen brytas ned.
Ja, politisk eller ekonomisk instabilitet kan bidra till att bryta ned en valutapeg.
Dessa instabiliteter kan minska investerarnas förtroende, vilket leder till en minskad efterfrågan på valutan och ökat säljtryck.
Valutareserven kan då snabbt tömmas medan centralbanken försöker upprätthålla pariteten, vilket leder till att den bryts upp.
När en valutaparitet stärks ökar den inhemska valutan i värde mot referensvalutan eller valutakorgen.
Detta är ofta resultatet av en stark efterfrågan på den nationella valutan.
Följaktligen kan landets centralbank ta tillfället i akt att ackumulera valutareserver genom att sälja mer av sin egen valuta i utbyte mot utländska valutor.
Dessa valutareserver kan sedan användas för att intervenera på valutamarknaden för att upprätthålla peggen om det behövs.
Det är tekniskt möjligt att återställa en valutapeg efter att den har brutits ned, men det skulle kräva betydande valutareserver och en stabil ekonomisk miljö för att återställa investerarnas förtroende.
Att återupprätta en paritet är dessutom inte alltid den bästa lösningen, beroende på de specifika ekonomiska förhållanden och utmaningar som landet står inför.
Det är mer sannolikt att länder kommer att re-pegga sin valuta.
Ett land kan förhindra att en valutapeg bryts upp genom att upprätthålla tillräckliga valutareserver, hantera räntorna effektivt och införa effektiva kapitalkontroller.
Att främja en stabil politisk och ekonomisk miljö kan dessutom bidra till att upprätthålla investerarnas förtroende och efterfrågan på valutan.
Men även med dessa åtgärder kan externa ekonomiska chocker eller systemiska ekonomiska obalanser fortfarande hota pariteten.
En upplösning av en valutapeg kan leda till en kraftig depreciering av valutans värde, vilket leder till inflation och högre importkostnader.
Det kan också leda till att investerarna förlorar förtroendet, med risk för kapitalflykt.
Men det kan också göra det möjligt för ekonomin att anpassa sig och återuppbyggas på grundval av marknadskrafterna, vilket kan vara fördelaktigt på lång sikt.
En valutapeg är ett värdefullt verktyg för att upprätthålla ekonomisk stabilitet.
Olika faktorer som ekonomisk instabilitet, marknadsspekulation, utarmning av valutareserven, politisk instabilitet och hög inflation kan dock sätta press på peggen och leda till att den kollapsar.
Det är viktigt för investerare, handlare och beslutsfattare att förstå denna dynamik, eftersom en upplösning av en valutapeg kan få betydande ekonomiska konsekvenser, både nationellt och globalt.
Föregående : Makroekonomiska förhållanden och värdering av valutor | Följande : Utlandsställning netto (NIIP) |