Syntetiska ETF:er skiljer sig från traditionella ETF:er genom att de inte äger de faktiska tillgångar som de följer.
Istället använder de derivat som swappar för att replikera utvecklingen av ett visst index, till exempel S&P500.
Detta är en spegel som återspeglar rörelserna i ett index, snarare än en korg som direkt innehåller alla dess komponenter.
Viktiga punkter:
Ökad skatteeffektivitet
Minskat spårningsfel
Beaktande av motpartsrisk
Låt oss ta en titt på traditionella ETF:er.
Traditionella, eller fysiska, ETF:er gör precis vad deras namn antyder: de köper och innehar de underliggande tillgångarna.
Det är enkelt, men det kan ha sina nackdelar, till exempel högre kostnader på grund av mäklaravgifter och möjligheten att innehålla källskatt på utdelningar.
Syntetiska ETF:er, å andra sidan, undviker dessa skatter på utdelningar och har ofta lägre kostnadsprocent.
Men de är inte utan risk.
Deras resultat beror på swapmotpartens förmåga att fylla sin andel av marknaden.
Även om detta sker sällan kan motpartens fallissemang leda till problem.
Valet mellan dessa två typer av instrument beror på dina individuella behov och din risktolerans.
I stället för att köpa och inneha tillgångar direkt använder de finansiell teknik för att replikera utvecklingen av ett index.
Så här fungerar det:
ETF-leverantören ingår ett swapavtal med en motpart, vanligtvis ett stort finansinstitut.
ETF-leverantören tar inte bara motpartens ord för det.
Den kräver en säkerhet, vanligtvis i form av en korg med värdepapper.
Denna garanti fungerar som ett skyddsnät i händelse av att motparten inte uppfyller swapavtalet.
Denna process involverar auktoriserade deltagare (AD).
De skapar nya ETF-andelar genom att leverera korgen med säkerheter till ETF-leverantören, som sedan utfärdar nya andelar till dem.
Omvänt kan auktoriserade deltagare lösa in ETFandelar genom att återlämna dem till leverantören och i gengäld få garantikorgen.
Swapavtalet som utgör kärnan i en syntetisk ETF är en typ av derivat.
Det härleder sitt värde från utvecklingen av det underliggande indexet.
Andra derivat, som terminer och optioner, kan också användas i syntetiska ETF-strukturer.
Allt detta låter komplicerat, men det kan sammanfattas så här: Syntetiska ETF:er använder finansiella instrument för att replikera utvecklingen av ett index utan att inneha de underliggande tillgångarna.
Det är en smart lösning som kan erbjuda fördelar som lägre kostnader och potentiella skattefördelar.
Men det innebär också risker, främst kopplade till kreditvärdigheten hos swapmotparten.
Skatteeffektivitet är den största fördelen, särskilt för internationella aktier.
Syntetiska ETF:er undviker ofta källskatt på utdelning som kan påverka avkastningen för fysiska ETF:er.
Detta kan leda till en betydande ökning av resultatet över tiden.
Syntetiska ETF:er behöver inte bära kostnaderna för att köpa och inneha de underliggande tillgångarna.
Detta minskar transaktionsavgifter och andra operativa kostnader och sparar pengar.
Syntetiska ETF:er använder derivat som swappar, som mer exakt kan replikera utvecklingen av ett index utan att fysiskt behöva ombalansera innehaven.
Detta minimerar spårningsfelet och förbättrar resultatet i förhållande till indexet.
En syntetisk S&P 500 ETF kan till exempel överträffa sin fysiska motsvarighet genom att undvika källskatt på utdelning och genom att följa indexet mer noggrant.
Dessa fördelar kan verka små, men över tid kan de göra en betydande skillnad för din avkastning.
Den mest betydande risken i samband med syntetiska ETF:er är motpartsrisken.
Om motparten - vanligtvis en stor bank eller ett finansinstitut - inte fullgör sina skyldigheter kan ETF:en och dess handlare/investerare råka illa ut.
I värsta fall kan du förlora en del av eller hela din investering.
ETF-leverantörer är väl medvetna om denna risk och vidtar åtgärder för att minska den. De arbetar ofta med flera motparter, vilket bidrar till att sprida risken.
De kräver också säkerheter, vanligtvis i form av en korg med värdepapper, för att täcka potentiella förluster. Säkerheten fungerar som en buffert och minskar din exponering mot motpartens finansiella hälsa.
En annan risk att ta hänsyn till är spårningsfel. Även om syntetiska ETF:er ofta följer utvecklingen mer noggrant än fysiska ETF:er, är detta inte alltid garanterat.
Avvikelser kan uppstå på grund av faktorer som swap-priser, säkerhetsprestanda eller andra förändringar.
Transparens kan också vara ett problem.
Strukturen hos syntetiska ETF:er kan göra det svårare att förstå exakt vad man handlar med.
Det är viktigt att läsa prospektet noggrant och förstå de specifika risker som är inblandade.
Inte nödvändigtvis. Men de medför en annan uppsättning risker som du måste vara medveten om.
Det är viktigt att förstå dessa risker och att välja välrenommerade leverantörer med sunda riskhanteringsmetoder.
Syntetiska ETF:er omfattas av ett strikt regelverk som är utformat för att skydda investerare och säkerställa marknadsstabilitet.
Att förstå de viktigaste bestämmelserna ger en bättre förståelse för hur dessa ETF:er fungerar och de skyddsåtgärder som har införts.
I Europa styrs syntetiska ETF:er huvudsakligen av UCITS-regler (Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities).
Detta ramverk sätter regler för allt från investeringsstrategier till riskhantering. Syftet är att skapa lika villkor för alla UCITS-fonder, inklusive ETF:er.
UCITS fokuserar på diversifiering och riskreducering.
Syntetiska ETF:er måste sprida sin motpartsrisk genom att arbeta med flera motparter och de får inte investera mer än 10 procent av sina tillgångar hos någon enskild motpart.
De får inte investera mer än 10 procent av sina tillgångar hos en och samma motpart, vilket bidrar till att skydda handlarna om en av motparterna inte skulle fullgöra sina skyldigheter.
Öppenhet är ett annat element. Syntetiska ETF:er måste informera investerarna om sina swapavtal, de säkerheter de innehar och information om motparterna. Detta gör det möjligt för ETF-deltagarna att bedöma riskerna och fatta välgrundade beslut.
I USA ser regelverket lite annorlunda ut. Securities and Exchange Commission (SEC) har varit mer försiktig när det gäller syntetiska ETF:er, främst på grund av oro för motpartsrisker.
SEC kräver också detaljerad information om de underliggande derivatens art och motparternas identitet.
När det gäller resultat är skillnaden mellan syntetiska och fysiska ETF:er inte alltid uppenbar.
Det beror på ett antal faktorer, bland annat den berörda ETF:en, de underliggande tillgångarna, marknadsförhållandena, var du befinner dig och de skattearbitrageeffekter som är inblandade.
För i övrigt likvärdiga ETF:er - till exempel CSPX vs VOO eller CSPX vs SPY - kan omkostnadsprocent och källskatt på utdelning påverka den långsiktiga avkastningen.
I vissa fall kan fysiska ETF:er överträffa syntetiska ETF:er, särskilt på marknader där källskatt på utdelning inte är ett stort problem.
I andra jurisdiktioner kan skattebesparingarna från den swapbaserade strukturen vara mer attraktiva.
För mer aktiva handlare kan den mer populära fysiska ETF:en prestera bättre på grund av sin större likviditet.
I slutändan är det bästa sättet att jämföra prestanda att titta på den långsiktiga meritlistan för vissa ETF: er.
Jämför deras avkastning med deras jämförelseindex och ta hänsyn till faktorer som kostnadsprocent och skattekonsekvenser.
Syntetiska ETF:er erbjuder följande viktiga fördelar jämfört med sina fysiska motsvarigheter:
Skattekonsekvenserna av syntetiska ETF:er kan variera beroende på jurisdiktion och ETF:ens specifika struktur.
En potentiell fördel är dock möjligheten att undvika källskatt på utdelningar i vissa fall, vilket kan resultera i högre avkastning efter skatt.
Det är lämpligt att konsultera en skatterådgivare för att förstå de skattekonsekvenser som är specifika för din situation.
Syntetiska ETF:er kan vara mer lämpliga för tillgångsklasser som t.ex:
Föregående : Hur fungerar ETF:er med hävstång? | Följande : Ger indexfonder utdelning? |