Uppdaterad den 19 oktober 2026 av redaktionen på broker-forex.eu

För att investera på finansmarknaderna går en privatperson nästan alltid via en mäklare (broker): mäklaren utför ordrar för kundernas räkning och handlar inte för egen del. Bredvid finns en annan aktör, mindre känd för allmänheten men lika central: dealern (återförsäljaren), som köper och säljer tillgångar för egen räkning, regelbundet och i stora volymer. Att förstå skillnaden mellan dem och rollen hos den market maker som binder ihop dem är avgörande för att veta hur dina ordrar faktiskt hanteras, särskilt inom forex och CFD:er.
De tre begreppen blandas ofta ihop men betecknar olika roller som avgörs av en enkel fråga: för vems räkning handlar aktören?
En dealer på aktiemarknaderna är ett företag (eller, mer sällan, en person) som köper finansiella tillgångar för egen räkning och sedan säljer dem vidare på marknaden. Målet är att tjäna på prisskillnaderna (spreadarna) i de tillgångar den handlar, samtidigt som den tillför likviditet.
Den avgörande skillnaden mot mäklaren ligger alltså i motparten: dealern handlar för sig själv, mäklaren för sina kunder. Dealern ska också skiljas från en vanlig trader: för dealern är köp och försäljning av tillgångar den ordinarie, regelbundna verksamheten; för en privat trader är det inte det i regulatorisk mening.
Dealerns roll har förändrats mycket. Lönsamheten har krympt av två skäl: den tekniska kapplöpningen (infrastruktur med låg latens, algoritmer) och ökade kostnader för regelefterlevnad efter skärpt reglering. Resultatet: verksamheten har koncentrerats till stora, mycket automatiserade specialistföretag som kan hantera gigantiska volymer.
Tabellen sammanfattar de viktigaste skillnaderna mellan mäklare, återförsäljare och marknadsgarant.
| Kriterium | Mäklare (broker) | Dealer (återförsäljare) | Market maker |
|---|---|---|---|
| För vems räkning | Kundernas (tredje part) | Egen räkning | Egen räkning |
| Huvudroll | Mellanhand mellan köpare och säljare | Handlar och håller ett lager av tillgångar | Tillför likviditet löpande |
| Egen position | Ingen (agent) | Ja (huvudman) | Ja, ofta kundens motpart |
| Ersättning | Courtage / påslag på spreaden | Skillnad mellan köp och sälj (spread) | Spread på mycket stora volymer |
| Intressekonflikt | Begränsad (tjänar inte på att du förlorar) | Möjlig | Strukturell (direkt motpart) |
| Typexempel | En nätmäklare som skickar vidare dina ordrar | En investmentbank vid sitt handelsbord | Citadel Securities, Virtu, Jane Street |
Vissa stora finansinstitut har båda rollerna: de kan agera mäklare i en affär och dealer i en annan. Det är just denna kombination som i USA gav upphov till begreppet ”broker-dealer”.
Inget slår verkliga exempel för att förstå begreppen. Här är de mest typiska aktörerna i varje kategori 2025–2026.
Dessa företag handlar för egen räkning och dominerar i dag likviditetsförsörjningen, särskilt i amerikanska aktier och ETF:er. De har i stor utsträckning ersatt de traditionella bankernas handelsbord.
| Aktör | Specialitet | Tyngd 2025 |
|---|---|---|
| Citadel Securities | Aktier, optioner, market making för privatkunder | ≈ 25 % av den amerikanska aktievolymen; största DMM på NYSE; ~12,2 mdr $ i nettohandelsintäkter 2025 |
| Jane Street | ETF:er, aktier, derivat (kvantitativ metod) | ≈ 21 % av market making i amerikanska ETF:er; rekordår med ~39,6 mdr $ i intäkter 2025 |
| Virtu Financial | Elektronisk market making i flera tillgångsslag | Finns på över 235 marknader i världen; börsnoterat |
| Hudson River Trading | Högfrekvenshandel, likviditet i flera tillgångsslag | En av världens tre största likviditetsleverantörer |
| XTX Markets / Susquehanna | Forex, aktier, optioner | Stora aktörer inom valuta och derivat |
Dessa aktörer utför dina ordrar utan att själva ta position (eller genom att skicka ordern till marknaden). Hit hör de flesta nätmäklare för privatpersoner.
I USA står dealerverksamhet under tillsyn av Securities and Exchange Commission (SEC) – inte en ”Stock Exchange Commission”, ett vanligt misstag. Precis som mäklare måste dealers vara medlemmar i FINRA (Financial Industry Regulatory Authority), den självreglerande organisationen under SEC:s tillsyn.
Amerikansk rätt (Securities Exchange Act från 1934) skiljer tydligt på de två funktionerna: brokern genomför affärer för annans räkning, medan dealern köper och säljer värdepapper för egen räkning som regelbunden verksamhet. I praktiken uppfyller de flesta aktörer båda definitionerna: man talar då om ”broker-dealer”.
Den som uppfyller definitionen av dealer måste registrera sig hos SEC, bli medlem i FINRA och följa stränga skyldigheter, bland annat:
Observera: FINRA bildades 2007–2008 genom en sammanslagning av NASD (National Association of Securities Dealers) och NYSE:s regleringsdel. Den är i dag den centrala instansen för registrering av amerikanska brokers och dealers. I Sverige motsvaras detta funktionellt av Finansinspektionens tillstånd som värdepappersbolag för handel för egen räkning respektive utförande av order för kunders räkning.
En market maker (marknadsgarant) är en särskild typ av dealer. Dess roll är att köpa och sälja stora volymer för att hålla marknaden flytande: hos den hittar mäklare och investerare alltid en motpart som är redo att handla.
Konkret:
Market makern tjänar på spreaden, skillnaden mellan köp- och säljkurs, multiplicerad med en enorm volym. Vinsten per affär är minimal (en bråkdel av en cent), men volymeffekten är betydande. Affärsmodellen bygger alltså på kvantitet, ungefär som ett annonsfinansierat medium: lite per ”klick”, men väldigt många klick.
Att hålla ett lager innebär också en risk: om värdepapperen den håller faller förlorar market makern på dessa positioner. Lönsamheten beror därför på förmågan att hantera risk och lager noggrant. Även om kärnverksamheten är aktier finns market makers i nästan alla segment, också inom forex, där deras roll är central.
Historiskt sköttes varje värdepapper på New York Stock Exchange (NYSE) av en ”specialist”: en handlare som fysiskt fanns på golvet, förde orderboken för ett värdepapper och såg till att marknaden var ”ordnad” genom att satsa eget kapital.
Systemet hör nu till historien. År 2008, i samband med övergången till en i huvudsak elektronisk marknad, avskaffade NYSE specialisterna och ersatte dem med Designated Market Makers (DMM). Det är inte bara en fråga om namn: DMM:er har andra skyldigheter och privilegier. Framför allt har de inte längre tillgång till köparnas och säljarnas identitet före utförandet, vilket minskade de intressekonflikter som 2004 gav fem specialistföretag ett tungt straff från SEC.
I dag ansvarar DMM:er fortfarande för en ordnad marknad i de värdepapper de tilldelats, särskilt vid öppnings- och stängningsauktionerna. Värt att notera: flera av de största elektroniska market makers, som Citadel Securities och Virtu, hör till NYSE:s viktigaste DMM:er.
Skillnaden mellan mäklare och dealer återfinns direkt inom forex och CFD:er, där marknaden är OTC. Valutamarknaden nådde dessutom en rekordvolym på omkring 9 600 miljarder dollar per dag i april 2025 enligt BIS treårsundersökning, +28 % på tre år. Två stora mäklarmodeller finns sida vid sida:
Den fungerar som en dealer: skapar en egen intern marknad och blir motpart i dina affärer. När du köper säljer den ur sitt lager (och tvärtom). Modellen ger fasta spreadar och omedelbart utförande men skapar en strukturell intressekonflikt: mäklaren kan tjäna när kunden förlorar (”B-book”-modellen).
Den agerar som en ren mäklare: skickar dina ordrar till externa likviditetsleverantörer (banker, andra market makers) utan att vara motpart. I STP-läge lägger den på en liten marginal på interbankspreaden; i ECN-läge ger den direkt marknadstillgång med de snävaste spreadarna och tar ut courtage. I båda fallen har mäklaren inget intresse av att du förlorar (”A-book”-modellen).
➡️ Relaterat: Vad är A Book och B Book hos forexmäklare?
Din mäklares modell avgör om det finns en intressekonflikt med dina positioner. Det är extra viktigt eftersom 74–89 % av privatkundernas konton förlorar pengar på CFD:er enligt ESMA. Att välja en reglerad mäklare som är öppen med sitt utförande är därför ett viktigt steg – liksom att först öva på ett demokonto.
Innan du öppnar ett konto kan några enkla kontroller visa om din mäklare agerar som ren mellanhand eller som market maker.
ASIC: Australien • BACEN: Brasilien • BVI FSC: Brittiska Jungfruöarna • CBI: Irland • CMVM: Portugal • CySEC: Cypern • DFSA: Dubai • FCA: Storbritannien • FSA: Seychellerna • FSC: Mauritius • FSCA: Sydafrika • FSRA: Abu Dhabi • IFSC: Belize • JFSA: Japan • KNF: Polen • MAS: Singapore • SCB: Bahamas • SVG FSA: Saint Vincent och Grenadinerna
⚠️ CFD:er är komplexa instrument med hävstång: 70–80 % av privatkundernas konton förlorar pengar vid handel med CFD:er.
Mäklaren är en mellanhand: den utför ordrar för kundernas räkning och tar ingen egen position. Dealern handlar i stället för egen räkning med eget kapital och tjänar på skillnaden mellan köp- och säljkurs.
En specialiserad dealer vars uppgift är att hålla en marknad igång. Den ställer ständigt köp- och säljkurser i många tillgångar för att säkra likviditet: en investerare hittar alltid en motpart. Den tjänar på spreaden på mycket stora volymer.
Ja. Många institut har båda rollerna: de agerar mäklare i vissa affärer och dealer i andra. I USA regleras kombinationen genom en gemensam status, ”broker-dealer”.
Securities and Exchange Commission (SEC) har övergripande tillsyn och FINRA (Financial Industry Regulatory Authority) är självreglerande organisation. Varje broker eller dealer måste registrera sig hos SEC, vara medlem i FINRA och uppfylla krav på kapital, tillsyn och transparens.
De mest kända 2025–2026 är Citadel Securities (≈ 25 % av den amerikanska aktievolymen, största DMM på NYSE), Jane Street (ledande inom market making i ETF:er), Virtu Financial, Hudson River Trading och XTX Markets. Dessa mycket automatiserade företag har i stor utsträckning ersatt bankernas handelsbord.
Främst på spreaden: skillnaden mellan priset den köper till och priset den säljer till. Vinsten per affär är mycket liten men multipliceras med en enorm volym. I gengäld bär den en lagerrisk: tillgångarna den håller kan tappa i värde.
Ett amerikanskt begrepp för ett företag som uppfyller både definitionen av broker (handel för tredje parts räkning) och dealer (handel för egen räkning). De allra flesta professionella aktörer på de amerikanska marknaderna har den statusen.
Nej. NYSE avskaffade specialistsystemet 2008 vid övergången till elektronisk handel. Specialisterna ersattes av Designated Market Makers (DMM), som har andra skyldigheter och begränsad insyn i orderinformationen.
En mäklare som fungerar som market maker: den skapar en egen intern marknad och blir motpart i dina affärer (B-book-modellen). Det ger fasta spreadar och omedelbart utförande men skapar en möjlig intressekonflikt, eftersom mäklaren kan tjäna när kunden förlorar.
En mäklare utan dealing desk (STP/ECN, A-book) skickar dina ordrar till marknaden utan intressekonflikt och har ofta snävare spreadar – bra för aktiva traders. En dealing desk (market maker) erbjuder enkelt utförande och fasta spreadar, som passar nybörjare bättre. Oavsett väger reglering och transparens tyngre än orealistiska löften om spreadar.
| Föregående : Prime of Prime-mäklare | Nästa : Neobroker |

Testa trading gratis med ett demokonto hos AvaTrade, utan insättning
*CFD:er är komplexa instrument med hävstång: mellan 70 % och 80 % av icke-professionella investerares konton förlorar pengar.