Dödviktsförlust (deadweight loss): definition, beräkning och exempel

Dödviktsförlust, på engelska deadweight loss (kallas även välfärdsförlust eller effektivitetsförlust), är den förlust av ekonomisk effektivitet som uppstår när marknaden för en vara eller tjänst inte fungerar i sin jämviktspunkt. En skatt, ett reglerat pris, ett monopol eller en subvention ändrar den omsatta kvantiteten: en del av det välstånd som hade kunnat skapas uppstår aldrig, och ingen får del av det.

Begreppet kommer från mikroekonomin och används för att bedöma den dolda kostnaden för en skattepolitik, en priskontroll eller en situation med svag konkurrens. Den här guiden förklarar hur du beräknar dödviktsförlusten, med ett räkneexempel, och går igenom de viktigaste orsakerna.

Vad är en dödviktsförlust?

På en konkurrensutsatt marknad är jämviktspriset det pris där den utbjudna kvantiteten är lika med den efterfrågade. Vid det priset genomförs alla affärer som är fördelaktiga för båda parter, och det totala överskottet är maximalt. Överskottet består av två delar:

• konsumentöverskottet: skillnaden mellan vad köparna var beredda att betala och vad de faktiskt betalar;
• producentöverskottet: skillnaden mellan det pris säljarna får och det lägsta pris till vilket de hade varit villiga att sälja.

Så snart något hindrar marknaden från att nå jämvikten ändras den omsatta kvantiteten. Minskar den uteblir affärer som hade gynnat både köpare och säljare. Ökar den på konstgjord väg produceras enheter som kostar mer än de är värda för köparna. I båda fallen utgör det förlorade värdet dödviktsförlusten.

Diagrammet visar fallet med ett pristak under jämviktspriset. Den utbjudna kvantiteten minskar, konsument- och producentöverskottet omfördelas, och den gula triangeln står för dödviktsförlusten: ett värde som varken köparna, säljarna eller staten får.

Så beräknar du dödviktsförlusten

För att beräkna dödviktsförlusten behöver du fyra uppgifter: jämviktskvantiteten, den faktiskt omsatta kvantiteten, det pris köparen betalar och det pris säljaren får för den kvantiteten. När utbuds- och efterfrågekurvorna är räta linjer är dödviktsförlusten arean av en triangel:

Den första termen mäter den prisskillnad som snedvridningen skapar (till exempel skattebeloppet). Den andra mäter antalet affärer som inte längre blir av. Faktorn ½ beror på att det är arean av en triangel och inte av en rektangel som beräknas: de första förlorade enheterna hade ett högt värde, de sista nästan inget.

Om kurvorna inte är linjära gäller samma princip, men arean beräknas genom integration mellan den faktiska kvantiteten och jämviktskvantiteten. Triangelformeln ger då en uppskattning.

Räkneexempel

Anta att jämviktspriset för en vara är 100 kr och att jämviktskvantiteten är 100 enheter. Staten inför en skatt på 30 kr per enhet. Efter skatten betalar köparna 120 kr, säljarna får bara 90 kr och den sålda kvantiteten sjunker till 90 enheter.

Dödviktsförlusten är alltså 150 kr: ½ × (120 kr − 90 kr) × (100 − 90). De 2 700 kronorna i skatteintäkter går inte förlorade, de byter bara ägare. Däremot hade de 10 enheter som inte längre omsätts gett köpare och säljare sammanlagt 150 kr i vinst, och den vinsten har försvunnit.

Skatter och dödviktsförlust

Skatter är den mest studerade källan till dödviktsförluster. De verkar på två sätt.

För det första driver en skatt in en kil mellan det pris köparen betalar och det pris säljaren får. Det betalda priset stiger, det mottagna sjunker och den omsatta kvantiteten minskar. Hur bördan fördelas mellan köpare och säljare beror på deras priskänslighet: den minst flexibla parten bär den största delen av skatten.

För det andra påverkar skatter beteenden och resursfördelningen. En hög beskattning av arbetsinkomster kan minska arbetsutbudet, gynna svartarbete eller få hushåll och företag att flytta till länder med lägre skatter. Det är en av anledningarna till att Sverige avskaffade arvs- och gåvoskatten 2004 och förmögenhetsskatten 2007.

Två regler att komma ihåg:

• dödviktsförlusten växer mer än proportionellt med skattesatsen: en fördubblad skatt ger ungefär fyra gånger så stor dödviktsförlust;
• den är större ju mer elastiska, alltså priskänsliga, utbud och efterfrågan är.

Därför måste skattesystem utformas med omsorg: en för hög skattesats skapar avskräckande effekter och skatteplanering som till slut kan minska själva skatteintäkterna.

Pristak och dödviktsförlust

Ett pristak är ett högsta pris som myndigheterna fastställer. Om det ligger under jämviktspriset ökar den efterfrågade kvantiteten medan den utbjudna minskar: det uppstår brist.

Tänk dig ett bensinpris som regleras långt under marknadsnivån. Bensinstationerna minskar sina inköp, bilisterna efterfrågar mer och det uppstår köer, ransonering eller till och med en svart marknad där bränslet säljs vidare över det officiella priset. Den svenska hyresregleringen är ett annat klassiskt exempel. Bruksvärdessystemet håller nere hyrorna för den som har ett förstahandskontrakt, men i Stockholm får många vänta i bostadskön i åratal, och svarta kontrakt och dyra andrahandsuthyrningar uppstår.

Dödviktsförlusten motsvarar här de kvantiteter som säljarna hade erbjudit till jämviktspriset men som inte längre kommer ut på marknaden.

Minimilön och prisgolv

Ett prisgolv över jämviktspriset ger motsatt effekt mot ett pristak: den utbjudna kvantiteten överstiger den efterfrågade. Minimilönen är det mest kända prisgolvet.

I den vanliga konkurrensmodellen anställer en arbetsgivare bara om den anställdes förväntade produktivitet täcker kostnaden. Om minimilönen sätts till 225 kr i timmen är en tjänst som inte genererar minst 225 kr i timmen inte längre lönsam.

Exempel: ett litet kafé

Ett kafé som har öppet 300 timmar i månaden har 6 anställda per pass med en timlön på 150 kr. Lönekostnaden är 6 × 300 × 150 kr = 270 000 kr i månaden. En minimilön på 225 kr införs.

• Med samma personalstyrka skulle lönekostnaden stiga till 405 000 kr, alltså 135 000 kr mer i månaden, vilket marginalerna inte klarar av.
• Att få varje anställd att bli 50 % mer produktiv är inte realistiskt.
• Kaféet går ner till 4 anställda per pass (4 × 300 × 225 kr = 270 000 kr) och breddar deras uppgifter: alla gör kaffe, sköter kassan och städar.

Fyra anställda får högre lön men mer ansvar, och två tjänster per pass försvinner. De arbetstimmar som inte längre omsätts utgör dödviktsförlusten.

Monopol och oligopol

Ett företag med monopol, eller en liten grupp företag i ett oligopol, har marknadsmakt. Det kan ta ut ett pris över konkurrenspriset genom att medvetet begränsa den sålda kvantiteten. Kunder som hade köpt till ett pris närmare produktionskostnaden avstår: det är en dödviktsförlust.

I princip lockar höga priser till sig nya konkurrenter som pressar priserna. Men inträdeshindren kan vara mycket höga. Att konkurrera med en dominerande aktör inom sökning på nätet eller onlinevideo kräver investeringar och en publik som en ny aktör behöver många år för att bygga upp, om den alls lyckas. Under tiden består dödviktsförlusten. Det är ett av skälen till att Konkurrensverket och EU-kommissionen bedriver konkurrenspolitik och företagskoncentrationskontroll.

Subventioner

En subvention fungerar som en omvänd skatt: den sänker det pris köparen betalar eller höjer det pris producenten får. Den omsatta kvantiteten överstiger då jämviktskvantiteten.

Om staten subventionerar produktionen av vete producerar lantbrukarna mer och marknadspriset sjunker. Det produceras enheter vars kostnad överstiger det värde köparna sätter på dem, och mark, arbete och kapital dras bort från mer nyttiga användningar. Subventionens kostnad för skattebetalarna är högre än producenternas och konsumenternas samlade vinst: skillnaden är dödviktsförlusten.

Externa effekter

En extern effekt är en kostnad eller en nytta som drabbar tredje part utan att återspeglas i marknadspriset. Det typiska exemplet är föroreningar: en fabrik försämrar livskvaliteten för de boende i närheten, men den kostnaden syns inte i priset på dess produkter. Priset blir för lågt, produktionen för hög och för lite resurser läggs på att minska utsläppen.

Här uppstår dödviktsförlusten genom en överproduktion jämfört med det samhällsekonomiska optimumet. Det är ett fall där en väl avvägd skatt (en så kallad pigouviansk skatt, som den svenska koldioxidskatten som infördes 1991) kan minska dödviktsförlusten i stället för att öka den, eftersom den bakar in den dolda kostnaden i priset. Omvänt tenderar en verksamhet med positiva externa effekter, som forskning, att bedrivas i för liten omfattning.

Kopplingsförsäljning

Kopplingsförsäljning innebär att köpet av en produkt villkoras av köpet av en annan. En dator som bara säljs tillsammans med ett operativsystem, en skärm och tillbehör från samma märke är ett exempel. Köparen betalar för delar som han eller hon inte nödvändigtvis vill ha, eller hellre hade köpt från en annan tillverkare. Resurser läggs därmed på produkter som är mindre värda för köparen än vad de kostar att framställa.

Så kan dödviktsförlusten minskas

Alla sätt att begränsa dödviktsförlusten syftar till att föra marknaden närmare jämvikten:

• Ta bort hinder som förhindrar att priset anpassar sig, när deras mål kan nås på annat sätt.
• Anpassa skattestrukturen: breda skattebaser och måttliga skattesatser ger mindre snedvridning än höga skattesatser på smala baser.
• Stärka konkurrensen för att minska de etablerade säljarnas marknadsmakt.
• Förbättra informationen så att köpare och säljare kan fatta välgrundade beslut.
• Sänka transaktionskostnaderna för att underlätta handeln.
• Korrigera externa effekter genom att låta de verkliga kostnaderna för skadorna betalas.

En dödviktsförlust är i sig inte ett tillräckligt argument mot en åtgärd. En skatt finansierar offentlig service och en minimilön har ett fördelningspolitiskt syfte. Den ekonomiska analysen går ut på att jämföra effektivitetskostnaden med den eftersträvade nyttan.

Därför är begreppet intressant för traders

Dödviktsförlusten hör till mikroekonomin, men den hjälper till att förstå händelser som rör marknaderna. Den är ett bra komplement till den fundamentala analysen:

• Råvaror: jordbrukssubventioner, exportskatter eller pristak på energi ändrar de producerade kvantiteterna och kurserna.
• Tullar: en tull är en skatt på import. Den minskar handelsvolymerna och skapar en dödviktsförlust i det land som inför den.
• Aktier: ett företags marknadsmakt stöder dess marginaler men gör det också till föremål för konkurrensmyndigheternas granskning.
• Transaktionsskatter: en skatt på finansiella transaktioner tenderar att minska handelsvolymerna i de berörda värdepapperen. Sveriges omsättningsskatt på aktieaffärer, som infördes 1984, ledde till att en stor del av handeln flyttade till London innan den avskaffades 1991.

Slutsats

Dödviktsförlusten mäter det välstånd som går förlorat när en marknad avviker från sin jämvikt. I det enklaste fallet beräknas den som arean av en triangel: ½ × prisskillnad × kvantitetsskillnad. Skatter, pristak, prisgolv, monopol, subventioner, externa effekter och kopplingsförsäljning är de viktigaste källorna.

Att förstå mekanismen hjälper dig att bedöma ett prisbeslut, en produktionsnivå eller en ekonomisk-politisk åtgärd, med vetskapen om att effektivitet bara är ett kriterium bland flera. För att sätta in begreppet i ett större sammanhang kan du läsa vår guide till fundamental analys.